WeBible

1 - Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;

2 - Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.

3 - Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.

4 - Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.

5 - Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.

6 - Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig.

7 - När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.

8 - Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.

9 - Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.

10 - Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.

11 - Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.

12 - Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.

13 - Af skenet för honom brann det med ljungande.

14 - Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.

15 - Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.

16 - Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.

17 - Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.

18 - Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;

19 - De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.

20 - Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.

21 - Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.

22 - Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.

23 - Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.

24 - Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.

25 - Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.

26 - Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.

27 - Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.

28 - Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.

29 - Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.

30 - Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.

31 - Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.

32 - Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?

33 - Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.

34 - Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.

35 - Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.

36 - Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.

37 - Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.

38 - Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.

39 - Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.

40 - Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.

41 - Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.

42 - De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.

43 - Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.

44 - Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.

45 - De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.

46 - De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.

47 - Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.

48 - Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;

49 - Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.

50 - Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;

51 - Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.